En morgon tycktes drömmen vara kvar
Omvärlden hade dragit sig tillbaka
Bilarnas larm och människors röster
trycktes mot husväggarna
tystnade
I ljus änglaskrud dansade Stillheten fram
det subtila ljudet av hennes stampande fötter i luften
stegrades sakta
blev till ett kraftigt vibrerande dån
som krossade människors ansikten
och ur sprickorna rann all oförlöst gråt
som legat inkilad mellan rädsla och ensamhet
Vad fint du skriver Maria! Brukar läsa din blogg nästan varje dag. Så kloka ord som träffar och det är nästan som om du skriver rader ur min dagbok. Varje dag kämpar man med tankar så som att inte skälla eller bli arg när barnen skriker och är kinkiga. Men som tur är så inser man att barnen är det mest underbara som finns och så oförstörda att man måste kasta in så mycket kärlek man bara kan i deras liv.
SvaraRaderaJag har sagt att jag ALDRIG mer ska bli gravid och ALDRIG mer förlösa ett barn. Men, nu när man inser all glädje de små ger en och hur underbart och unikt varje barn är så blir man lite sugen igen :).
Grattis förresten moster!
Kram Malin
TACK Malin!
SvaraRaderaJa! Kom så fortsätter vi med att kasta kärlek på barnen, varandra, oss själva!
Stor kram till dig och din familj