Sökandet efter Den Stora Kärleken, eller den perfekta partnern är egentligen sökandet efter det sanna Självet, den man är bortom egot. Vi söker eftersom vi anser att vi saknar något. Den pusselbit som fattas tror vi ska komma till oss utifrån.
Det vi söker i den yttre världen, pengar, status, kärlek, makt, eller vad det än må vara kommer aldrig att ge sann tillfredsställelse. Först när vi söker in i oss själva, efter den kärlek vi tror vi ska få utifrån, är först då vi verkligen kan finna den. Den har alltid funnits där. Vi har bara letat på fel ställe…
Många väljer att investera i dyra saker; hus, bilar och överhuvudtaget hög materiell standard och finner sedan nöje i att visa upp det för andra. Visst kan vi vara glada åt våra saker, men vi kan inte vänta oss kärlek och bekräftelse genom att göra så! Istället väcker det kanske avund hos andra. Vi är inte våra saker! Vi kommer inte att kunna ta dem med oss när vi dör!
Saken är den att vi alltid är älskade, oavsett vad vi gör eller vad vi har. Men vi har glömt det! Vi har förlorat oss i den här världen, denna dröm som vi skapat åt oss. När vi inser detta kan vi börja uppvaknandets resa.
Vi kan välja att se på relationer och äktenskap på ett annat sätt, istället för att ha den inställningen att vår partner ska ge till oss det vi saknar, kan vi se förhållandet som ett riktigt bra sätt att hitta sig själv. Vår partner speglar alla våra sidor.
Det som ofta får oss att bryta upp från förhållanden, om och om igen, kan vara att vi har så svårt att se oss själva. Allt som vi inte tycker om hos oss själva drar partnern fram och visar oss – förr eller senare. Om vi inte står ut med vår älskades så kallade dåliga sidor så är det faktiskt bara oss själva vi flyr ifrån om vi går därifrån. Om det är något man reagerar på så kan vi istället välja att titta på situationen, lite utifrån, för att se att: aha, här finns det något att jobba med, x speglar en sida hos mig som jag inte tycker om eller inte vill se, kanske är jag inte ens medveten om att den finns, eller att jag bidragit till att skapa den.
Det är dömt att misslyckas att söka efter någon annan som ska älska en. Det är bättre att börja med sig själv. Har du en gång hittat dig själv, och därmed Den Sanna Kärleken – som inte har något med egots världsbild att göra – så finns det inga gränser för hur mycket du kan älska andra. Och du kommer att bli bemött med kärlek tillbaka. Det du sänder ut får du i retur. Paradoxen är att nu har du inte längre något behov av kärlek utifrån, för du dräller över av den inifrån. Att älska utan behov är villkorslös kärlek. Du kan älska utan någon som helst tanke på att få något av den andre.
Ofta är det så att vårt inre sanna jag är inkapslat av ett ”skyddande” hölje. Detta hölje består av smärta. Det handlar om känslor: ilska, hat, sorg, rädsla… Vi behöver tränga igenom dessa lager av känslor, och det kan vara nog så svårt att uppleva denna avgrundsdjupa smärta som vi lagrat från barndomen, eller till och med från tidigare liv.
Insikter: (hämtade ur Deepak Chopras bok Vägen till kärlek)
Släpp taget. Ju mer icke-bunden du är, desto mer kan du verkligen älska. Icke-bindning är det sannast uttrycket för kärlek. Icke-bindning = tillåtande. Om du är tillåtande så låter du i kärlek en annan människa att följa sin väg. Motsatsen till tillåtande är kontrollerande. Kontrollerande människor är alltid djupt rädda att bli övergivna.
Som man sår får man skörda. Allt vi ger ifrån oss till universum ger proportionellt resultat. Om du älskar så blir du älskad tillbaka (även om det inte alltid verkar så på kort sikt).
Nåd, barmhärtighet och gudomlig kärlek existerar. Tro på detta och du märker att det är sant.
Be, så ska du få… Bulta, så ska dörren öppnas. Om du lever enligt antagandet att Vägen finns, så kommer den att öppnas för dig.
Allt lidande växer ur vår egen avstängdhet, det skapas inte av vad någon annan människa gör mot oss. I ett tillstånd av helhet förser Jaget oss med villkorslös kärlek, vilket betyder att inget svek och ingen övergivenhet kan skada oss.
Att kämpa mot karma frigör dig inte från dess bindande påverkan. Frihet kan bara uppnås genom att du minns vem du innerst är.
Fråga dig själv: ”Vem är jag?” Vem är du bortom alla etiketter: yrke, namn, titel, bostad, ekonomi, familj…? Den yttre människan ser världen annorlunda än den inre människan.
Att leva med någon upplöser inte rädslan. Du är redan trygg andligt sett. Om du kände dig verkligt trygg skulle inte rädsla uppstå. All rädsla är en projicering av det förflutna. Vad det än är du mest fruktar: övergivenhet, bortstötning, förödmjukelse – så har det redan hänt dig. Hoten du uppfattar omkring dig nu, eller förutser i framtiden är de långa skuggorna av ditt förflutna.
Begär inget – du har redan allt.
Gör dig medveten om skillnaden mellan ego och ande. Egot är behovsfyllt, anden är det inte. Anden vill ge, inte ta.
Valet mellan det jordiska och det heliga har vi alltid haft, och att välja det heliga innebär alltid att välja kärleken.
Ur andens perspektiv är du hel och har därför ingen brist. Du är kärlek och måste därför vara fullkomligt värd att bli älskad och åtrådd. Du är unik och kan därför inte jämföras med någon annan. Du är tillräcklig.
I ett andligt perspektiv är ingen förlust verklig, den är ett begrepp skapad i vårt sinne. När sinnet fördömer en förändring skapas förlust. Allt som händer när något förloras är att dess energi omvandlas.
