Solens änglar

Du har säkert mött dem. Barnen som tycks vara visare än sina år, gamla själar i små kroppar. De tycks bära svaren på alla livsfrågor i sina ögon. När de ser på dig, ser de rakt igenom dig. Du får en känsla av att du inte kan dölja något. Kanske väcker det en känsla av obehag?

Många barn idag tycks inte passa in i den värld de föds till. Idag granskas, diagnostiseras och sjukdomsstämplas barnen i massor.

Kanske borde vi ändra fokus. Tänk om det inte är barnen det är ”fel” på, utan det är deras miljö, inklusive vårt sätt att se på dem? Det klimat och det samhälle barnen lever i, hur är det ställt med det egentligen och vad kan vi göra åt det? Kan vi åstadkomma en förändring, för våra barns skull? För att de ska få möjlighet att växa och stråla, som de solens änglar de har kommit hit för att vara?

Barnen speglar oss, hur vi mår, vad vi sänder ut, vårt känslotillstånd. Det är aldrig barnet som har problem.

Så fort vi har förväntningar på att något ska vara på ett visst sätt slås det i spillror. Barnen går sin egen väg.

Livet är ofta hektiskt för nutidsmänniskan, det är mycket som hinner hända på en dag, många möten som sker, tusentals tankar far genom huvudet och hundratals val genomförs. Det är en utmaning att föra in en ny medvetenhet i vardagen, där du befinner dig just nu.

Hur reagerar du på det du möter? Stannar du upp och känner efter? Finns det människor i din omgivning som du har svårt att acceptera? De situationer som du upplever som besvärliga, eller som upprör dig, kan vara värda att titta lite extra på. Varför reagerar jag som jag gör?

Hur kan vi åstadkomma varaktig förändring i det yttre, i vår kaosartade tillvaro här på Jorden? All förändring börjar med en själv, heter det ju, som bekant. Det är med oss själva vi måste börja!

ALLT vi möter i vår omvärld är en direkt spegling av vad vi bär med oss i vårt sinne. Här finns vår ”skuld”. Det vi skuldbelägger hos andra är sådant vi har svårt att se hos oss själva. Men vill vi nå förändring är det där vi måste börja. Vi måste vara ärliga mot oss själva och se vårt eget dömande. Vad säger vi om andra? Vad säger vi om barnen?

Vad ser du hos dessa solens änglar och har du mod att möta det, se dig själv? Ser du Kärleken som lyser ur dem – grattis! Du har fått en glimt av din egen storhet. Kom ihåg, den finns hos oss alla, alltid. Det gäller bara att se med rätt ögon.

Allt annat: Rädsla och skuld – det är inte du. Är det vad du ser, stå bara kvar och SE. Du är modig som ser. Fortsätt. Döm inte. Se, bara se.

Förändringen börjar hos dig.

Inga troll vill vara kvar i ljuset.