Ditt inre barn

När vi upplevde svåra saker som barn, eller inte blev sedda och mötta precis så som vi var bestämde vi oss för att det var på ett visst sätt, t ex ”de vill inte ha mig”, ”jag är värdelös”, osv. Utifrån dessa antagande bara fortsätter vi att leva våra liv och de styr oss, ofta på ett helt omedvetet sätt, och vi är inte så fria i vår vardag som vi skulle kunna vara. Om vi tycker illa om oss själva är det sådana signaler vi skickar ut till omgivningen och så blir vi bemötta på exakt det sätt som vi omedvetet förväntar oss. Till exempel ”ingen tycker om mig”: Det kan bli svårt att nå djup och varaktig vänskap med det antagandet.

Dessa föreställningar påverkar oss från det undermedvetna, så det är där vi måste gå in och lösa upp.

Vi reser in i kroppen, flyttar uppmärksamheten inåt.

Övning:

Sätt dig bekvämt, slut ögonen och flytta all uppmärksamhet inåt. Du kan även låta andningen leda dig in i kroppen. Känn hur du får kontakt med kroppen och hur du känner in den inifrån. Känn in ditt hjärta och föreställ dig hur du går rakt in i hjärtat för att där möta ditt inre lilla barn.

När du är i hjärtat, bara känn in barnet – gå absolut inte upp i huvudet och tankarna – fortsätt bara att vila i och känna in kroppen. Se för din inre syn ditt lilla barn. Barnet som var du. (Även om det känns som en fantasi så är det ditt undermedvetna som talar.) Hur ser barnet ut? Hur gammal är hon/han? (tänk inte ut svaren – känn!) Vad vill hon/han säga till dig? Finns det något som vill bli omhändertaget?

Vad som än kommer: SE, bara se. Vad tankar säger och hur känslor känns spelar ingen roll. Bara stanna kvar, vila i dig själv. Se dem. I kraften av din närvaro kan de omedvetna mönstren lösas upp.

Om du vill: ta ditt lilla barn i famnen. Visa att inget är farligt. Hon/han behöver inte vara rädd längre.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Processer som hypnosyntes, Resan m fl, får fatt i det sårade lilla barnets röst- som fortfarande styr oss. Du kan göra en hel del av detta arbete själv men terapi kan vara en god hjälp och kan kännas välbehövligt om man bär på ”tunga” saker.