Att välja befrielsen

Om du på allvar väljer att gå befrielsens väg vill du släppa taget om sådant som inte gagnar dig. Du vill bryta med mönster och blockeringar som sitter i vägen för att du ska leva ditt sanna jag. Du vill inget hellre än att släppa taget om egot. Du gör det för dig själv och resten av världen.

Egot är byggt av rädsla, som egentligen inte finns. Därför finns inte heller egot. Men en illusion kan verka stark om vi tror på den.

När vi möter oss själva märker vi hur vår föreställning om separation flyter bort. Rädslan förlorar sitt grepp. Vi ser mer och mer hur osårbar vår sanna natur är. Men vägen dit är inte alltid så lätt, det krävs att vi vågar se delar av oss själva som vi har gömt undan, som vi inte vill kännas vid, som vi rent av glömt bort.

För att välja befrielsens väg krävs mod och en stark längtan efter att hitta ”hem”. Du kanske har sökt i världen efter mening utan att hitta den. Du har hört tomheten skrika åt dig. Du har blivit kallad. Det enda som krävs av dig nu är att säga JA till det oundvikliga och låta helandet ske. Ju mer du gör motstånd i det här skedet ju starkare tycks ditt lidande bli.

För att rena sinnet och hjälpa det ”gamla skräpet” komma upp till ytan kan vi:

Ø  Äta ren kost

Ø  Undvika negativa sinnesintryck

Ø  ”Fasta” från intryck, dvs var så mycket du kan helt i stillhet och tystnad

Ø  Meditera

Ø  Bada bastu

Ø  Använd dig av mantran

När sinnet är lugnt och stilla kommer våra djupa vanor och minnen upp till ytan. Om vi lär oss att observera och förstå dem kan vi släppa dem, men då krävs att vi är villiga att bli fri från dem.

När något gör ont är det bra! Nu har du chansen att släppa en av stenarna i ryggsäcken. För varje sten du släpper blir färden lättare.

”Nästa gång du möter någon av de saker du minst av allt önskar dig – försök tillåta situationen att vara som den är istället för att genast se dig om efter ett bedövningsmedel. Sitt med situationen, var med den, iaktta den, tillåt dig att känna det du behöver känna och se sedan hur allting drar förbi. Andas. Tillåt. Du överlever känslorna. Låt allt vara som det är istället för att springa ifrån det inom dig (eller rent praktiskt).”                   

                                                                       Steve Ross, ur ”Happy Yoga”

Boken Happy Yoga rekommenderas starkt till dig i detta skede. Särskilt till dig som gillar yoga och raw food.

Allt som sker i ditt liv har ett syfte: att få dig att vakna upp. Om du har en brinnande längtan i ditt hjärta och aktivt väljer denna väg kommer du att få hjälp, även om det inte alltid känns så.

Det gäller att ha tillit. Efter mörkret kommer alltid en gryning. 

Den nya tidens barn...

Jag tror att många människor idag frågar sig varför så många barn och ungdomar tycks må dåligt, och varför diagnoser som ADHD, Aspergers och autism stadigt ökar, liksom tonårsdepressionerna tycks bli fler. Är det barnen som har inbyggda ”fel” som behöver justeras eller är det barnens omgivning som ska ändras för att passa barnen? Ska vi medicinera våra barn och ungdomar med centralstimulerande medel/psykofarmaka så att de lättare platsar in i vårt samhälle? Eller kan det vara så att det är samhället, världen, barnens yttre miljö, som inte passar dem (med allt vad den innebär som uppfostran, kost, stimulans, skola etc)?

Tänk om det är så att dessa nya barn som kommit, och fortsätter att komma, har en hjärna som fungerar annorlunda än äldre generationers, att de lär sig och läser av sin omgivning på andra sätt, att dessa barn har högintelligenta talanger och förmågor som behöver vårdas och stärkas istället för att medicineras bort!?

Barn av idag kallas ofta indigobarn. Termen kommer av färgen indigoblå, som är färgen på pannchakrat – ”det tredje ögat”.

De som har förmåga att se auran, energifältet kring människan, berättar om den

 

indigoblå färgen. Indigobarnen är här för att riva det gamla paradigmet, och påbörja något nytt. De är inte onda eller elaka, men de krockar med dagens vuxna som följer det gamla paradigmet. Indigobarnen har INTE en rubbad kemi i hjärnan, de har mer balans mellan hjärta och hjärna än de flesta av oss. De kan inte gå emot sig själva, de behöver följa sitt hjärta i alla lägen (därmed inte sagt att de ska få göra som de vill!!!)   medan dagens vuxenvärld är uppvuxen med sådant som "slita för brödfödan", "man ska vara glad att man har ett jobb", "vill man vara fin får man lida pin" etc. Många vuxna idag har vuxit upp med en rädsla för auktoriteter. Indigobarnen ifrågasätter auktoritet. De respekterar inte dem som inte respekterar sig själva.

Många vuxna idag söker lycka och tillfredsställelse i nöjen och materiella framgångar, medan verklig, djup frid och glädje enbart kan nås genom att finna sitt sanna livsändamål och sitt sanna jag - och leva i enhet med det.

Fråga dig själv hur du kan bidra till fred, här och nu, i sättet du möter dina barn. Om du reagerar med ilska på ditt barns beteende, försök fråga dig själv varför. Det är inte barnet som har problem, i sättet du ”handskas” med ditt barn. Du kan försöka se barnet som en spegel. Hon eller han visar något hos dig själv som du behöver titta på. Varje gång du inte bemöter ditt barn med kärlek har du valt att låta rädslan styra. Du möter barnet ifrån huvudet, och barnet bemöter dig från hjärtat - varje gång!

Du kan få hjälp att uppgradera din energi så att den överensstämmer med ditt barns, via en AuraTransformation™.

Hör av dig om du vill veta mer till mariawildhjerta@gmail.com eller läs mer på www.vägvisa.se eller www.auratransformation.se

 

 

 

Milton har en hemlighet

Det finns litteratur som kan hjälpa barnen att bli fria från rädsla, oro och stress. Eckhart Tolle, en av våra stora mästare, författare och andliga lärare, har gjort en fin insats tillsammans med Robert S. Friedman i "Milton´s Secret". (Boken finns tyvärr ännu inte på svenska.)

Milton, en pojke som går i skolan, blir retad på grund av sitt namn. Detta skapar stark oro hos Milton som lägger mycket energi på att tänka på vad som kan komma att hända. Han oroar sig så mycket att han blir trött och förlorar kontakten med det som är här just nu.

Central i boken är också Miltons katt, Snuggles. Milton förundras över hur Snuggles verkar vara befriad från bekymmer. Bara en kort stund efter att katten varit i slagsmål tycks han ha glömt det hela. Annat är det med människan, berättar Miltons farfar. Men vi kan lära oss av djuren, att släppa taget om "då" och "sedan".

Milton lär sig om sin inre styrka och hur han kan leva helt i nuet. Allt blir då helt annorlunda!

Den här boken är ett måste för barn som lider av stress eller oro.
Ålder: ca 6-100 år.

Jag tar tacksamt emot tips på fler förslag på liknande barnböcker!

Eckhart Tolle har skrivit några riktiga skatter även för vuxna. Kolla in hans hemsida (länk till höger). Varning för transformation ;-)

Trötthet och liv

Jag ligger i det dunkla sovrummet med hans lilla sovande ansikte nära mitt. Något som mest liknar lycka slår mig mitt i bröstet. De fridfulla dragen, den lätt öppna munnen, hans huvud som ligger på sidan – som alltid. Finns det något vackrare? Barnen har precis somnat och tystnaden brer ut sig en stund här hemma. Det enda som hörs är den proppfulla diskmaskinen som jobbar i köket.

I magen sparkar det nya livet. Sammandragningarna tilltar och min andning byter skepnad.  Det är inte stilla en minut i våra liv. Vi lever i ständig rörelse.

Det kan vara tröttsamt att sakna de innehållslösa dagarna, då Sambon och jag kunde ta dagen som den kom. Då vi kunde ligga i sängen halva dagen om vi ville, beställa hämtmat. Låta timmarna gå. Vila.

Nu finns inte mycket tid till vila. Varje dag är fylld till bredden av liv och rörelse. Ibland känns det som om dygnet inte räcker till. Så fort jag lägger huvudet på kudden om kvällarna är jag i en annan värld. Där får jag stanna några timmar innan jag åter väcks vid femsnåret av Sonens gråt, eller gladare mornar: av hans klapp på kinden och orden: ”titta dä!!”

Trötthet och liv. Sida vid sida. Jag skulle inte vilja vara utan dessa dagar, inte för allt i världen. Det är svårt att förstå att barnen ska växa upp, och så småningom flytta hemifrån. Jag kan inte föreställa mig tomheten. Hur klarar man den? Jag som kan längta efter tystnad, inser att jag kommer sakna barnens ljud när de en dag försvinner. Jag kommer att le med en krampande längtan i hjärtat efter de morgnar jag önskade mig öronproppar, då alla ljud skar i mig som naglar mot glas.

Jag söker stillhetens frihet. Det är mitt mål. Och jag tror faktiskt att det är här, mitt i livets rörelse jag bäst finner den. Det är ju ur stillhet livet uppstår. Livet existerar inte utan. Ingen trötthet utan frid. Så plötsligt, helt nära inpå, mitt i livets trötthet lyser kärleken upp mig. Jag möter den i Sonens sovande ansikte, och i samma stund slår den ut inom mig. Stillhetens blomma. Jag får en glimt av den: färggrann så som livet självt. Ändå helt omöjlig att beskriva med ord.

En förtrollad värld

Vi lever i en magisk värld. Det är bara att umgås ett tag med ett barn så inser du att du förlorat något: Barnets sätt att se.

Världen är full av gåvor och skatter, och vi har dem mitt framför näsan varje dag utan att märka dem. Vi är så upptagna med annat. Vi lever nästan uteslutande i våra huvuden.

Jag är ute och går i skogen med Dottern. Hennes ögon skimrar där hon klättrar över stock och sten, upptäcker myror, ser på deras hus.  I skuggan bakom vårt garage hittar vi ett ensamt berg av snö. Det måste vi genast klättra på! Vi ser på hästarna i hagen, men taggbuskarna intill lockar mer. Mössan kan ju fastna där, och man kan känna på de nyutslagna bladen.

Vår lilla skog är helt magisk. Vi bor i en förtrollad värld. Jag tackar barnen för att de hjälper mig att återfinna den.

Vilka glasögon använder vi? Den nyfiknes? Pessimistens? Eller ser vi absolut ingenting, där vi sitter fast i våra tankar på allt vi ska hinna med att göra?

Vi förvränger oftast det vi ser med kommentarer och dömanden. Det är som ett tvång att sätta etiketter på det vi ser. Och vi fortsätter så utan att reflektera.

Jag vill välja barnets glasögon. Med förundrad blick vill jag återupptäcka världen. Det blir så mycket roligare då. Helt befriat från negativitet. Energin blir helt annorlunda, kinderna får färg. Har du stannat upp och verkligen sett att vitsippans blad är skära på utsidan? Har du luktat på en grankvist på länge, känt kådan mot fingrarna? Har du vandrat i motvind och förstört frisyren totalt eller blivit dyblöt av kallt regn utan att svära över vädret?

Sonen utforskar just nu hur det går till att öppna burkar, tuber och flaskor. Inlevelsen är svår att ta miste på. Helt utan dömande. Han är så ett med det han ser och upptäcker att det är ett nöje att iaktta honom.

Jag tänker att jag ska ta efter beteendet. När jag till exempel diskar kan jag tvätta varje kastrull varsamt, känna vattnet och borsten i händerna. Använda mina sinnen. Om tankarna vill ta mig därifrån ska jag bara återvända, tillbaka till nuet. Så lever barnen. De lever fullt levande. Totalt närvarande, ett med det som sker. Vi behöver inte göra ”stora” saker i världen, ”bli någon”. Men vi kan göra ”små” saker med stor kärlek.

Allt kan göras lätt, det gäller bara att öva på att vara i nuet. Där finns magin. En förtrollad värld öppnar sig, en värld vi hade tillgång till i barndomen men tappade bort på vägen.

”Den som inte tar emot Guds rike som ett barn, han kommer aldrig dit in." Lukas 18:16-17.

Det är av barnen vi kan lära oss återfinna enhet, återfå tillgång till närvarons kraft.

Barnen är våra lärare, låt dem visa oss vägen. De kan hjälpa oss bli fria från den här världens vedermödor. Den förtrollade världen finns där. Hela tiden. Nuet är nyckeln. Alla återvänder dit, där vi upplever enhet och kärlek. Vi släpper taget om negativitet, rädslor och dömanden. Det är det som är ”Guds rike”, befrielsen. Vi blir oss själva igen.