tisdag 22 maj 2012

Din inre gudomlighet


Isabella är här. Den vilda sjörövarflickan. Med sitt mörka hårsvall och vita klänningar dansar hon omkring i mitt inre. Hon är en representant för det gudomliga, sanningen. Hon återupprättar en kontakt med det jag förlorat. Hon hjälper mig att rasera tiden, sudda ut skuggorna från det förflutna, måla framtiden blank och dra den inåt för att återskapa det eviga nuet. Linjär tid byts mot ”Alltid”, vilket är detsamma som evighet.

Isabella visar mig vägen. Det har funnits svåra tider då hon sett ut som en trasa. Hålögd och grå har hon legat och flämtat i en vrå, speglat min upplevelse av utmattning och sorg, då kärleken tycktes förlorad, eller då jag sökte på fel ställen. Hon har fått det att pirra av liv inom mig då jag varit på rätt väg, hon har manat på mig att söka upp människor, jobb och utbildningar. När jag inte lyssnat har Mr Ego Himself fått in mig på avvägar. Egot är Rädslans representant och vill få mig att tro på brist, separation och ensamhet.  Egot vill få mig att hålla mig ”på min plats”, eftersom allt annat är för ”farligt”. Men nu kan det vara nog. Det har gjort alltför ont att följa Egots ”råd”. Jag står helt enkelt inte ut med det längre. Bye bye Mr Ego. Du kan inget, du vill inget, du är inget, du finns inte.

När jag är på rätt väg, och i mitt rätta sinne, dansar Isabella. Hon älskar att dansa, med stora yviga steg. I henne ryms en glädje som inte tycks vara av denna världen. Det är omöjligt att inte dras med.

Vad är tiden? Och finns den ens?

Jag läser min kära En kurs i mirakler:  ”Syftet med tiden är att göra det möjligt för dig att använda tiden konstruktivt.”( s.36) Det vill säga att återupprätta kontakten med nuet, det eviga. ”Egot har en egendomlig uppfattning om tiden, och det är med denna uppfattning du skulle kunna börja ditt ifrågasättande. Egot investerar i hög grad det förgångna, och tror till sist att det förgångna är den enda aspekt av tiden som är meningsfull. Kom ihåg att dess tonvikt på skuld gör det möjligt för det att försäkra sig om sin kontinuitet genom att göra framtiden lik det förgångna, och således undvika nuet." (En kurs i mirakler, TB s291)

”Mamma, vad är ’nu’ för nåt?” frågar treåriga dottern. ”Är det en siffra?”
Jag försöker förklara att nuet är det som är här hela tiden. Men finner ändå nuet svårt att beskriva för henne. ”Det är den här stunden, säger jag. Inte igår, inte imorgon. Nu.”  Egentligen det enda som finns, tänker jag, men säger det inte högt.

Det är som när barnen bygger med duplo. De är helt uppslukade av stunden och helt närvarande med det de gör. De strävar inte efter något slags mål. Även om de säger att de ska bygga ett slott så är aldrig det färdiga resultatet det viktiga. Ofta raserar de det färdiga bygget, eller slutar leka när de byggt klart. Vi vuxna gör ofta tvärtom. Vi stirrar oss blinda på målet – som ligger i framtiden – och missar därför nuet, livet. Vi är inte närvarande med det vi gör och upplever därför stress. Men det är aldrig själva aktiviteten som gör oss stressade, det är vår upptagenhet med ”sen”.

Jag drömde häromnatten att jag var på en biograf och inte kunde hitta utvägen. Jag letade och letade, svettig och panikslagen, efter utgången. Men ju mer jag sprang runt desto mer tappade jag bort mig. När jag till slut stannade upp och bad om hjälp var det inte svårt att se vart jag skulle gå för att hitta ut…

Bara hjärtats röst som viskar inom mig vet. Vet var jag ska gå. När livet blåser kallt, när allt faller samman, när kaos och mardrömmar hemsöker mig. Hjärtat vet. Där dansar Isabella. Hon leder mig ut från biografen.

Alla kan återupprätta kontakten med den delen av oss själva som kan och vet allt. Den finns hos alla men den har flera namn. Vare sig vi kallar det intuition, den inre rösten, en ängel, Buddha, Helige Ande, antaryamin, den inre gudomligheten, hjälpare eller vägledare, så är det samma sak. Det är länken till Källan, eller Gud om du så vill. Jordinvånarna tycks ha tappat länken, förlorat sig i filmen och fastnat på biografen. Men inom dig, här och nu, har du någon/något som kan leda dig rätt. Det gäller bara att stanna upp och be om hjälp.