Jag har varit högt, högt uppe och svävat, med euforins
leende på läpparna älskat alla människor jag mött. Jag har dansat med glädjen
för att sedan plötsligt ramla ned i den svarta avgrunden. Depressionen fångade
alltid in mig efter mina högtflygande manier. Eller det var hypomanier man sa att jag hade. Jag fick
diagnosen bipolär typ 2.
Jag har alltid varit en människa som levt mig in i andra,
alltför mycket. Jag har tagit på mig andras energier som mina egna. Samtidigt
levde jag utan förankring i mig själv. Kanske bidrog det till att jag flög runt
som ett höstlöv i vinden. Men jag har också varit med om stressande
livshändelser. Mina gränser har överskridits, ett antal gånger. Jag har blivit
lämnad och brottats med starka övergivenhetskänslor. Jag har även gått igenom
GAD (generaliserat ångestsyndrom), kärleksberoende och otrohet. Jag har
självmedicinerat med alkohol och socker.
Nu finns min historia i bokform. Boken heter Så som du bar mina skuggor. Det är en
bok jag själv skulle ha behövt läsa när jag mådde dåligt.
Så här lyder baksidetexten: Sanna
är en högsensitiv kvinna med ett rikt inre liv och ständiga humörsvängningar.
Hon överväldigas av sin omvärld och väljer ofta ensamheten, men lever för
stunderna i armarna på någon som ser henne. Ständigt närvarande är hotet om att
bli övergiven och tomheten lurar alltid i bakgrunden.
Inom henne bor en uråldrig
kvinnosjäl som blivit lämnad, utnyttjad, bedragen, utsatt för misshandel och
övergrepp. I sitt sökande efter den sanna kärleken krossar Sanna hjärtan på rad.
Hon är beroende av kärlek och bekräftelse och bränner ut all sin energi i sin
strävan, driver sig själv in i en utmattningsdepression. Hon inser att hon
måste konfrontera det hon bär med sig, med öppna ögon, för att göra sig fri och
få ett fullvärdigt liv. När Sanna möter Natte kan hon inte gömma sig längre.
Helt naken tvingas hon möta de skuggor hon burit med sig, alla projiceras de på
mannen hon älskar och för kärlekens skull måste hon göra dem alla till sina,
förlåta, för att bli fri. Det är den enda vägen.
Sanna ser tidigt drag av
borderline personlighetsstörning hos sig själv, av psykiatrin får hon diagnosen
Bipolär sjukdom typ 2, först när hon är 36 år gammal och väntar sitt tredje
barn.
Det här är hennes historia genom
himmel, helvete och tillfrisknande.
