En förtrollad värld

Vi lever i en magisk värld. Det är bara att umgås ett tag med ett barn så inser du att du förlorat något: Barnets sätt att se.

Världen är full av gåvor och skatter, och vi har dem mitt framför näsan varje dag utan att märka dem. Vi är så upptagna med annat. Vi lever nästan uteslutande i våra huvuden.

Jag är ute och går i skogen med Dottern. Hennes ögon skimrar där hon klättrar över stock och sten, upptäcker myror, ser på deras hus.  I skuggan bakom vårt garage hittar vi ett ensamt berg av snö. Det måste vi genast klättra på! Vi ser på hästarna i hagen, men taggbuskarna intill lockar mer. Mössan kan ju fastna där, och man kan känna på de nyutslagna bladen.

Vår lilla skog är helt magisk. Vi bor i en förtrollad värld. Jag tackar barnen för att de hjälper mig att återfinna den.

Vilka glasögon använder vi? Den nyfiknes? Pessimistens? Eller ser vi absolut ingenting, där vi sitter fast i våra tankar på allt vi ska hinna med att göra?

Vi förvränger oftast det vi ser med kommentarer och dömanden. Det är som ett tvång att sätta etiketter på det vi ser. Och vi fortsätter så utan att reflektera.

Jag vill välja barnets glasögon. Med förundrad blick vill jag återupptäcka världen. Det blir så mycket roligare då. Helt befriat från negativitet. Energin blir helt annorlunda, kinderna får färg. Har du stannat upp och verkligen sett att vitsippans blad är skära på utsidan? Har du luktat på en grankvist på länge, känt kådan mot fingrarna? Har du vandrat i motvind och förstört frisyren totalt eller blivit dyblöt av kallt regn utan att svära över vädret?

Sonen utforskar just nu hur det går till att öppna burkar, tuber och flaskor. Inlevelsen är svår att ta miste på. Helt utan dömande. Han är så ett med det han ser och upptäcker att det är ett nöje att iaktta honom.

Jag tänker att jag ska ta efter beteendet. När jag till exempel diskar kan jag tvätta varje kastrull varsamt, känna vattnet och borsten i händerna. Använda mina sinnen. Om tankarna vill ta mig därifrån ska jag bara återvända, tillbaka till nuet. Så lever barnen. De lever fullt levande. Totalt närvarande, ett med det som sker. Vi behöver inte göra ”stora” saker i världen, ”bli någon”. Men vi kan göra ”små” saker med stor kärlek.

Allt kan göras lätt, det gäller bara att öva på att vara i nuet. Där finns magin. En förtrollad värld öppnar sig, en värld vi hade tillgång till i barndomen men tappade bort på vägen.

”Den som inte tar emot Guds rike som ett barn, han kommer aldrig dit in." Lukas 18:16-17.

Det är av barnen vi kan lära oss återfinna enhet, återfå tillgång till närvarons kraft.

Barnen är våra lärare, låt dem visa oss vägen. De kan hjälpa oss bli fria från den här världens vedermödor. Den förtrollade världen finns där. Hela tiden. Nuet är nyckeln. Alla återvänder dit, där vi upplever enhet och kärlek. Vi släpper taget om negativitet, rädslor och dömanden. Det är det som är ”Guds rike”, befrielsen. Vi blir oss själva igen.