I min dröm om det perfekta skulle jag aldrig vara så här trött. Min bebis skulle sova på nätterna. Vi skulle ha ett hus vid havet. Jag skulle ha massor med egen tid, lugn och ro. Vi skulle inte ha några konflikter här hemma. Jag skulle ha oändligt tålamod. Mina barn skulle aldrig må dåligt.
Den frågvisa inre rösten opponerar sig förstås, viskar knappt hörbart: ”men, men… vad är perfektion?” Jag vill försöka besvara frågan, den kanske vill få in mig på rätt spår. Kanske är det rösten från mitt sanna jag som talar, som inte vill att jag förlorar mig i den här världens tankar och göranden. Hon som vill att jag vaknar och ser sanningen om mig själv.
Strävan efter perfektion i min livssituation, jag ser hur det är dömt att misslyckas. Det finns alltid något litet mer att fixa till. Perfektionisten kommer aldrig att bli nöjd.
När jag stannar upp så ser jag att allt ÄR ju perfekt, precis som det är just nu. Allt som händer sker ur perfektion… Aha! Det finns inga misstag. Ändå gör människan motstånd mot det som är. När jag blir förkyld eller när min partner kommer en timme för sent blir jag sur eftersom jag inte kan acceptera det som händer. Men det är ju faktiskt så att jag väljer att bli sur, inget av det som händer kan egentligen orsaka mig någonting. Vi kan inte styra över allt som händer oss här i världen, ändå agerar vi som om vi kunde det och blir förargade när det inte blir som vi har tänkt.
Perfektion, kanske är det att vara ett med varandet? Det kanske egentligen är DET vi söker när vi letar i världen efter det perfekta jobbet, det perfekta hemmet, den perfekta partnern, den perfekta resan, frihet eller upplysning. Vi söker något som ska svara mot våra förväntningar av ”det perfekta, det som ska ge mig sann lycka”.
Men det vi söker, vad det nu är, finns inte där ute. Ingenting som ges till dig kan få dig att bli mer eller känna dig bättre.
Allt finns redan där vi står. Vi har allt redan. Allt är redan perfekt.
Om vi förlorar oss i vår livssituation*, i alla göranden och tankarna kring det, så lever vi inte riktigt. Vi har inte förankrat oss i livet**. Livet är vad som levs genom oss och som vi kan uppmärksamma varje litet ögonblick, hela tiden. Då lever vi livet livs levande, närvarande och kan ta det med oss i alla våra göranden. Vi vilar i varandet och agerar samtidigt i världen. Där är friheten och väl förankrade i varandet finns inga behov att söka efter det perfekta resmålet, den perfekta partnern, upplysning eller vad det nu kan vara. Du är redan där.
Börja där du står. I din egen, alldeles unika livssituation, finns Livet som bara väntar på dig…
*Livssituationen: innehållet, det som händer, våra tankar, känslor och upplevelser.
**Livet = det som ger allt liv, det som alltid ÄR, oavsett vad som händer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar