söndag 12 december 2010

Att släppa taget och hitta hem

Mitt Ego är ledset. Det är det varje gång det tror att det förlorat något. En identifikation som bryts. Det är den Snälla Fogliga Flickan den här gången. Egots historia kring henne vill inte förloras.
Egot är hotat. Det tror att det ska dö. Varje gång.

Men med vetskapen att det är Egot som förlorar greppet är det helt okej när ledsna känslor kommer. Jag kan till och med välkomna dem. Säga JA. Den Snälla Fogliga får finnas där, hon är en delpersonlighet, men inte mitt sanna jag. Jag öppnar hjärtat och släpper in henne där.
Och när jag väl sagt JA – wow! Ljuset tänds i ett mörkt rum. Något lossnar. Kroppen blir lättare. Jag värms upp av tusentals små stjärnor. När jag helt och fullt med hjärtat kan säga ja när svåra känslor kommer så sker något magiskt. Det som upplevs fullt ut och blir accepterat förvandlas till ren glädje. En obeskrivlig gränslös glädje.


Livet är inte tungt. Det är när vi verkligen tror på de där stenarna i ryggsäcken, bara när vi tror att de är tunga upplever vi det. Vi kan sluta ge den där ryggsäcken uppmärksamhet. När vi gör det märker vi att den faktiskt aldrig någonsin funnits där.
I den här världen har intellektet, tankarna, fått herravälde. Istället för att vi använder intellektet när vi behöver det så använder intellektet oss! Egot talar till oss genom tankar och vi köper oftast allt, rakt av.
Du är inte tankarna. Hur vet du det? Jo – tankar kommer och går. Hur skulle du kunna vara något som kommer och går? Samma sak med känslorna. De kommer och går – det gör inte du. Kroppen kommer och går, liksom blommor vissnar och dör så småningom. Men du då?



Du är inte kroppen. Egot vill få oss att tro det. Egot bor i kroppen och känner sig hotat när kroppen är hotad.
Vad finns kvar när allt annat kommer och går? Vem är det som är medveten om allt som kommer och går? Vem eller vad upplever?
Att göra motstånd mot det som är skapar lidande. Det vi gör motstånd mot lever kvar. What you resist persists.
Men det finns en del av dig som ser allt, älskar allt, kan och vet allt. Den delen finns alltid där. Det är den tysta stilla medvetenheten bortom alla tankar, känslor och upplevelser. Ju mer du uppmärksammar medvetenheten ju mer bryter du identifikationen med Egot och desto mer får du kontakt med din sanna natur. När du väl fått kontakt kommer du att fortsätta din resa mot att leva helt och fullt som den du verkligen är, ända tills du helt släppt taget om Egot. Det finns ingen återvändo.
You see everything, you see every part
You see all my light and you love my dark
You dig everything of which I'm ashamed
There's not anything to which you can’t relate
And you’re still here

What I resist, persists, and speaks louder than I know
What I resist, you love, no matter how low or high I go
                                                                                               Alanis Morrissette
                                                                                                                                                
Om någon lämnat dig och du absolut inte kan acceptera det, du gråter och ältar… Det gör bara ont.
Men det som är det är. Testa att se och acceptera det som är – testa! Vad händer?
Livet, medvetenheten, har inga som helst problem med något i din livssituation. Livet bara är.



Egot gör motstånd för att det på så sätt tror att det ska komma ur ett "problem". Men i själva verket är det motståndet som gör att vi lider av "problemet". Självklart uppstår saker i vår livssituation som gör att vi sörjer eller blir arga. Men om vi kan acceptera situationen och de känslor som kommer så finns inget lidande. Det är att ha frid. Vi kanske gråter och är ledsna men vi har ändå frid, mitt i sorgen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar