Bortom rädslan

Det finns inga barn.

Det finns inga föräldrar.

Det är bara roller.

Vi kan mötas som jämlikar, möta barnen som jämbördiga själar, utan att klä på oss föräldrakostymen varje gång vi ska tala med dem.

Vi behöver inte se våra barn genom ett filter. Vad består filtret av? Allt vi själva mött i vår uppfostran. ”Du borde… du borde inte… skärp dig! Om du inte gör så….så…” Så mycket skuld. Som bara går i arv. Vi har lärt oss att skämmas och veta hut. Utan att det gjorde någon människa lycklig.

Kan vi tala om allt med våra barn eller finns det ämnen som är tabu? I så fall varför?

Rädslan har dig i sitt grepp.

¤

Jag blundar och får upp en bild av min bakgård, det är en öde trädgård, med nakna träd och lite löv som flyger hit och dit i vinden. Grått och gult. Jord och grus. Det står en gammal trätunna mitt på gården. Jag går dit. Det är fruset vatten inuti tunnan.

Jag rispar lite på den frostiga ytan med nageln. Inbäddad i is därunder ligger Skammen och trycker. Ett mörkt ludet troll med förvridet ansiktsuttryck. Det är rädslan att bli dömd, avvisad och utstött. Att inte höra till.

¤

Det kanske är dags att fråga sig om man verkligen behöver den där rädslan i sitt liv? Kommer den någonsin att göra någon lycklig?

Vem är du utan rädsla?

Släpp taget.

                                                          Det finns ett annat sätt att leva…

Ta ett djupt andetag. Lämna huvudet och tankarna, lägg fokus på hjärtat. Känn in svaret på frågan: Hur skulle du leva idag om du helt släppt taget om rädslan, om du helt och hållet slutat vara rädd? Känn efter. Hur ser ditt liv ut? Vad gör du?

Vad skulle du vara fri att göra om du släppt alla hinder?

Skriv en lista.

Du kan göra allt du vill.

¤

Jag klappar trollet på huvudet, säger god dag, tack för den här tiden, men jag behöver dig inte längre. Du tjänar mig inte.

Jag baxar ut tunnan på vägen och rullar den nerför en backe.

Ett ögonblick blir det alldeles tomt. Världen tystnar.

Sedan fylls jag av värme, det spritter till i kroppen som av ny energi. Jag ler.

Frid.

¤

På min lista står 13 saker jag ska göra inom en snar framtid. Jag ska t ex skriva minst en bok, bo i ett charmigt äldre lantligt hus, föda barn hemma, gifta mig med min älskling och ha fest i vårt hus, låta håret växa vilt, bo på en grekisk ö, ha en egen ateljé… osv Det känns fritt inuti. Jag tänker inte vänta på att börja leva. Varför ska jag göra det när livet är så kort?

¤

Jag går in igen, stegen lätta. En blick ut genom fönstret och jag skymtar min bakgård, den tycks med ens sjuda av liv. Jag ser blommor i lummiga rabatter, fruktträd och bärbuskar. Bin och fjärilar. Starka färger.

Något har hänt. Antingen har världen bytt skepnad eller så har min syn förändrats.

Kanske både och.