När barnen blir sjuka...

”Hur är det med er då?” – en vanlig fråga jag ofta får. Jag hör mig själv svara: ”Jotack, det är bra, vi har varit lite förkylda hela familjen, i omgångar, men nu är det bra.” Samtidigt undrar jag varför jag behövde berätta det. Det är så vanligt att vi berättar om vår brist på välmående. Jag vill inte lägga energi på sånt, ändå tycks jag göra just det.

Sjukdomar är ett känsligt ämne för många, kanske särskilt för föräldrar. Det finns mycket rädsla i ämnet, där av de starka känslostormar jag mött i mig själv och andra när barnen är sjuka, och i samtal om medicinering och vaccinationer.

Barnet som var jag hade svårt att förstå varför vi blev sjuka. Jag fick inga bra svar, men jag anade att det fanns en bra förklaring någonstans. Virus och bakterier var inte det svaret jag sökte. När jag av de vuxna fick en utläggning om smitta frågade jag ändå: ”men varför?”

Ja, varför blir vi egentligen sjuka? Är inte naturen egentligen perfekt som den är, varför skulle någon del av den välja att bli sjuk? Ja, jag skriver välja, för det är faktiskt det vi gör. Något i naturen väljer att visa sig som ”sjuk”, defekt på grund av att något är fel, att vi har valt fel väg, tänker på ett felaktigt sätt.  Alla sjukdomar eller symptom visar oss att vi bör titta lite närmare på oss själva, vad är det egentligen kroppen visar mig just nu?

Allt vi upplever sitter i sinnet. Så även sjukdomar. Sann läkning sker alltså inte genom att tillföra något utifrån, det sker genom att hela sinnet. Egentligen är läkning en illusion eftersom vi alltid är friska. Vårt sanna jag kan inte bli sjukt eller dö. Det är evigt.

Det vi ger energi och kraft det växer, vare sig resultatet upplevs positivt eller negativt.

Om vi pratar mycket om sjukdomar och kämpar för att bli frisk, talar med alla om våra krämpor bidrar vi inte till att vi får uppleva hälsa och att vara frisk. Helt enkelt för att vi fokuserar på motsatsen: att vara sjuk.

Se dig själv som hel – här och nu. Du ÄR det. Ditt sanna jag är alltid bortom sjukdomar.  Det är här du kan lägga fokus. Om vi känner in den del av oss själva som alltid är fri och kärleksfull och om vi vilar där kan vi möta andras sanna jag. Detta blir det enda vi ser. Om vi bara fokuserar på detta hos andra ger vi inte sjukdomarna någon kraft. Och det som vi slutar ge kraft försvinner.

Människan har en stark tro på det materiella, det som det fysiska ögat kan se, på kroppen och dess sjukdomar. Men vi är så mycket mer än detta, vi är något bortom det fysiska.

När vi väl upptäckt vårt sanna jag spelar det inte lika stor roll om kroppen blir sjuk, vissnar och så småningom dör. Så ser det ut i naturen. Har du någonsin sett en vitsippa eller gran använda rynkkräm, oroa sig över att bli sjuk, eller att bli gammal och dö? Naturen bara följer med, den lägger ingen värdering i någonting.

 Medvetenheten kan inte bli sjuk, och dör aldrig.

Jag menar inte att vi ska resignera, inte bry oss när barnen blir sjuka. Men vi kan möta vår egen rädsla. Se den för vad den är - bara en upplevelse av rädsla. Vi tror på att vi kan förlora något och att vi har skuld. Men det är inte sant. Det är bara en trist historia som vi när som helst kan sluta tro på.  Vi hjälper inte våra barn på något sätt genom att oroa oss och vara rädda.

Vi har lärt oss att det är farligt att vara rädd och att rädslan till varje pris ska undvikas. Men rädslan är inte farlig. Vi kan gå rakt in i den, låta den finnas där, se den i ögonen. Uppleva. Inte förlora oss. Allt kan upplevas när vi vilar i medvetenheten, som är den del av oss där vi har vårt ursprung. Vi kan vila där tillsammans med våra barn. Där är vi förenade med alla andra.

Att bli fri från rädsla är att bli fri från lidande, oavsett vad situationen handlar om. Först då kan vi agera på bästa sätt, utan att oroa oss väljer vi det bästa omhändertagande av barnet.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Fråga dig själv:

Vem är du när du inte är rädd? Vem är du bortom rädslan? Hur är det för dig när du slutat ge energi och uppmärksamhet åt din eller dina barns sjukdom?

Ställ dessa frågor till dig själv i ett avslappnat tillstånd och viktigt är att du inte tänker ut svaret, utan känner in det.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Om vi stärker det som redan är friskt i oss, det som är Kärlek Bortom Allt, om vi låter det flöda, så kan det lysa bort allt lidande och oro över eventuella sjukdomar. På det viset kan vi ha verklig hälsa. Det vi inte matar växer inte. Det vi slutar bekämpa blir inget monster som till slut slukar oss. Vi får se att det vi var så rädda för bara var en skugga, så fort vi tände ljuset och bjöd in den så försvann den.

Det vi är rädda för finns bara i vårt sinne. Bara där kan sant helande ske.

Jag vet. Många blir säkert förargade på mig när jag påstår sådant som att sjukdomar inte alls existerar. Att det är vår tro på separation, död och att vi är kroppen som får oss att uppleva sjukdom. Men vi upplever sjukdom enbart för att vårt sinne tror på dem. Vi tror att vi bär på skuld när det inte är sant. Om fler och fler släpper taget om denna ”skuld” ger vi utrymme för god hälsa hos oss själva och andra, en liten bit i taget. Du är viktig! Genom att just du helar dig själv bidrar du till andras helande.

Du kan välja vad du vill fokusera på. Det ”sjuka” eller den delen av oss som är bortom sjukdom, den  del som alltid varit – och alltid kommer att vara - hel.

Det finns inte några rätt eller fel. Det är inte fel att vaccinera eller medicinera. Men vill du bli befriad från rädslan så är det dags att släppa identifikationen med den. Ju mer vi släpper taget, slutar ta oss själva på så stort allvar, släpper vår skuld och rädsla – desto friskare kan vi upptäcka att vi blir.

Många föräldrar står inför valet att vaccinera eller inte. Jag gjorde det och märkte att det fanns rädsla inom mig vilken väg jag än skulle välja. Det fanns oro för vilka biverkningar som kunde dyka upp i samband med vaccinationer, samtidigt som jag märkte att det fanns rädsla för att Dottern skulle bli allvarligt sjuk om vi lät bli att vaccinera henne. Som att välja mellan pest och kolera. Typ.

Så är det med rädslan, ju mer vi grubblar desto fler moln tycks hopas. Det är omöjligt att se klart när vi sitter fast i rädslans nät.

Jag gjorde helt enkelt så att jag satt mig ned, blundade och gick in i mig själv, in i ett tillstånd där det bara finns fridfullhet. Därifrån kände jag in vilken väg jag skulle gå, vilket beslut som kändes rätt. Svaret var enkelt. Inget grubbel längre. Efter detta dök rädslan upp titt som tätt ändå, men då kunde jag återigen besöka mitt fridfulla inre rum och än en gång fråga mig själv vilket val som kändes rätt. Jag kom alltid tillbaka till samma svar.

Inom mig har jag alla svaren jag behöver veta. Ibland är det svårare, särskilt om ilskan lagt sig som ett lock över allt. Ilskan vill gärna skylla allt på andra och vill inte att jag ska vända mig inåt. Då har jag svårare att vila med det som är och att se att jag är del av allt som är. Alltså har jag svårt att förlåta mig själv och älska mig själv i de stunderna.

Stärka immunförsvaret – hälsa utan rädsla

Jag säger inte att jag sitter inne med alla svaren om hur du bör göra med ditt barn. Du vet, inom dig, precis som alla andra, vad just du behöver veta. Det är bara att fråga, be om svar.

Allt du behöver veta finns inom dig.

Det kan kännas svårt att vända sig inåt och känna, om man inte är van och är en person som är mycket uppe i huvudet. Men det går att lära sig, allt som behövs är vilja. Du kan stöta på motstånd när du vänder dig inåt, men också detta går att komma förbi. Eventuellt kan du behöva hjälp av någon terapeut som jobbar med djupgående tekniker.

Men oftast hjälper det att du bara bjuder in och låter allt vara som det ät. Att acceptera motståndet är en mycket god början.

Inom mig känner jag starkt att jag vill ta hand om mina barn med kärleksfulla händer, att stärka det hos dem som redan finns där. Se deras styrka och ge den uppmärksamhet. För oss kändes följande t ex helt rätt:

1.       Tala till barnet med kärleksfulla ord och händer, sång, massage och närhet.

2.       Amning, så länge barnet och jag trivs med det.

3.       Näringsriktig kost, helst ekologisk

4.       Undvika vaccin och läkemedel i onödan.

Om barnen blir sjuka vill jag vårda dem och göra vad som behövs. Vila, ge dryck, läsa roliga böcker etc. I övrigt – vara som vanligt. Kärlek är inte att tycka synd om: ”Stackars liten som är så snorig.” Jag vill inte ge dem något litet extra när de blir sjuka, t ex någon leksak, läsk, upplevelse eller annat.  Det skulle kunna upplevas som en belöning och genom att ge detta riskerar jag att tendensen att bli sjuk kan förstärkas. Barnen kan få med sig följande föreställning: jag får något om jag blir sjuk.

Uppmärksamhet eller saker. Det kan förväxlas med kärlek. På det sättet gör sig många sjuka idag – för att få kärlek, en förälder som pysslar om.