Finns det några snälla barn här?

Julklappar. I olika färger, med tomtepapper, snören och etiketter. Hårda och mjuka, många ska de vara, under granen och i tomtesäcken.

Vi uppmanar barnen att svara ”ja” på frågan Tomten ställer: ”Finns det några snälla barn här?” Tomten ger ju bara julklappar till barn som ”skött sig”. ”Tror du att du får några julklappar av Tomten?” frågar de vuxna. ”Har du varit snäll då?”

Men det finns barn här i världen som inte får några julklappar – har de inte varit snälla?

Vad innebär det att vara snäll? Är det att äta sin spenat var dag? Är det att göra som föräldrarna säger? Är det att vara tyst och lugn?

Är man kanske en snäll pojke eller flicka om man gör avkall på sina egna känslor och behov för att vara andra till lags?

Eller kan det handla om sådant som att dela med sig, ge bort gamla leksaker till bättre behövande eller ta hand om någon som gjort illa sig?

Fråga de större barnen – vad tycker de? Är det nödvändigt att få något för att man varit ”snäll och duktig”?

Den välkända tomtefrasen är bara ett exempel på hur vi i vårt samhälle tidigt lär oss att bli utifrånstyrda. Om vi gör som andra vill så får vi något. Att följa sitt eget hjärta och göra det som inifrån känns rätt, lägger vi inte så stor vikt vid.

Vi vill, med våra egon, ha mycket, mer och gärna mest! Vi visar upp för andra vad vi har, hur vi ser ut, våra prylar, vad vi gör, och tror felaktigt att vi ska få kärlek på det viset. Det är så vi har lärt oss.

Att ge barn belöningar för önskat beteende är ju samma sak som att förvänta sig att de inte ska göra som vi vill (om vi inte ger dem någonting). ”Mamma tror inte att jag vill klä på mig, hon förväntar sig att jag ska bråka och sätta mig på tvären, annars skulle hon inte locka med godsaker eller säga att jag är duktig när jag gör som hon säger.”

Om vi slutar berömma barn i tid och otid och istället bara tar för givet att de ska ta efter oss eller följa med oss när vi går så kommer de att göra det. Helt utan beröm. De kommer själva att vilja städa eller laga mat med oss eller vad det nu kan handla om. Men det gäller såklart att jobba med sig själv först, att få syn på sin inre inställning, vilka förväntningar man har på barnen. Om jag säger en sak men förväntar mig en annan så kommer barnet utan problem att lukta sig till min förväntan och spegla den.

Tror vi barnen om gott? Föds barn ”goda” eller är det något som vi måste lära dem genom ”uppfostran”?

Vi måste komma ihåg att barn allra främst lär sig av våra handlingar och ord. Vi är förebilder. Barn gör som vi gör, inte som vi säger. Det är oss själva vi måste jobba med om vi ska komma någonstans med den här världen. Vilken förebild är du?

Barn som plockar upp sina saker eller skriver alla rätt på proven för att de då får beröm och uppmärksamhet av sina föräldrar lär sig att bli utifrånstyrda. De utför saker för att få någonting och tappar i värsta fall bort sig själva och vad de egentligen vill göra.  De förväxlar kärlek med beröm.

Jag önskar att vår tomte skippar ordet ”snäll” och delar ut julklappar ändå. Helt enkelt för att Tomten vill. Om Tomten ger av glädje utan att förvänta sig något tillbaka är det vad som lärs ut till barnen: att man blir glad av att ge till andra.

Vårt samhälle är alldeles för fullt av människor som går runt och är "snälla och duktiga" och väntar på den där ”belöningen” som aldrig kommer.  Vi inser kanske inte att vi lärde oss bli utifrånstyrda och att det är därför livet känns så tomt.