Även i dagens barnlitteratur kommer detta igen. I Pelle på planetfärd av Jan Lööf, åker Pelle ut i rymden för att hjälpa Bertil Enstöring att sätta en ”skurk” på plats. Skurken stjäl och därför blir han dömd till straffarbete. Bertil Enstöring retas med skurken som blir vansinnigt arg. Vi får då höra att det är ”rätt åt honom”.
Ska vi lära barn att de ”dumma” ska straffas och att det är ”rätt åt dem”? Kan vi tänka och handla annorlunda?
De som beter sig respektlöst gör det för att de förmodligen inte tycker om sig själva eller inte har fått lära sig kärleksfulla handlingar. Kanske har andra handlat kärlekslöst mot dem? Kanske har de inte blivit sedda och hörda? Tänk om de bara revolterar mot en värld som alls inte förstått dem?
Jag längtar efter att få läsa barnböcker eller höra barnvisor där man tar hand om och hjälper de ”dumma” (rädda) som beter sig ”styggt” (ropar efter kärlek!).
Jag har, lagom till jul, äntligen ändrat slutraderna på En sockerbagare eftersom jag aldrig känt mig bekväm med originalet:
En sockerbagare här bor i staden
Han bakar kakor mest hela dagen
Han bakar stora han bakar små,
Han bakar några med socker på
i hans fönster hänga julgranssaker
och hästar, grisar och pepparkakor
När du hälsar på så kan du få
Och är du hungrig så får du två!
Härligt!!!
SvaraRadera