Det du saknar har du inte upptäckt i dig själv

Kärlek är inte att få.

Om kärlek är något som måste tillföras utifrån måste det betyda att du är bristfällig.

Det har du aldrig varit.

Om kärlek är något du måste förtjäna, eller att kärlek ges till dig om du säger de rätta sakerna eller har rätt utseende så är det inte kärlek vi pratar om, utan rädsla. Rädslan att inte vara värd, att göra fel eller vara oattraktiv. Allt handlar om tro på brist, att du skulle sakna något.

Det har du aldrig gjort.

Om du tror att du behöver någon eller något för att kunna leva så tror du på att separation är verklig. Så du klamrar dig fast vid vad du tror är källan till liv, kärlek. Du hänger kvar för du är livrädd över vad som kan hända om du släpper taget. Kanske skulle du stå där helt ensam och avskild från andra?

Det har du aldrig varit.

Det enda som händer när vi släpper våra bindningar till andra är att vi upptäcker hur fria vi alltid varit, och hur vi har obegränsat av liv och kärlek inom oss.

Separation är illusion.

Du ÄR kärlek.

Det du tror att du saknar har du ännu inte upptäckt inom dig själv.

Du sitter på en skattkista full av guld och du kan välja – att öppna kistan eller fortsätta söka i omgivningen.