Ett barn har hundra språk

"Ett barn har hundra språk
men berövas nittionio.
Skolan och kulturen
skiljer huvudet från kroppen.
De tvingar en att tänka utan kropp
och handla utan huvud.
Leken och arbetet,
verkligheten och fantasin,
vetenskapen och fantasteriet,
det inre och det yttre
görs till varandras motsatser."

Dikten är skriven av Loris Malaguzzi och utrycker några av de grundläggande tankarna inom Reggio Emilia filosofin.

Jag är på väg tillbaka till förskolans värld, efter ett längre avbrott. Det är till Reggio-inspirerade förskolor jag dras... Deras "tänk" stämmer väl överens med mitt.

Som vuxen är jag lika nyfiken som barnet när det söker svar inom den frågeställning hon eller han för tillfället jobbar med. Som sonen, snart fyra år, som nu klurar på änglar och död. Han har tusen frågor inom sig. På toaletten, eller vid frukostbordet, närsomhelst, kommer frågorna: "har jag nån skyddsängel?", "är ett skelett dött?", men också: "var fanns jag innan jag kom in i magen?" Ibland svarar jag honom: "Jag tror så här... vad tror du?" Men oftast ger jag honom inga färdiga svar, utan frågar honom vad han tror. Jag har en orubblig tro på att barnen bär alla svaren inom sig. Den inre rösten finns tillgänglig för alla och den ska vi inte köra över. Och att inte ge färdiga svar håller världen öppen för barnet, möjligheterna är obegränsade, han görs helt fri i sitt skapande och utforskande. I leken är man fri att upptäcka: hur är det att vara död, en dam, en nyfödd kattunge?

Sonen: "Har änglar lungor?"
Jag: "Det var en bra fråga. Vad tror du?"
Sonen: "Att de har det."
Jag: "Hur vet man det?"
Sonen: "För att det är så... De har hjärtan också."
Jag: "Hur vet man det?"
Sonen: "Det bara är så... De har i alla fall löständer!"

En stund innan hade vi pusslat ihop ett skelettpussel och han tittade noga på skallbenet och tänderna. Direkt förstår jag att han gjort kopplingen ängel-död-skelett.

Utforskandet fortsätter. Vi tittar på skelett på museum, känner på våra kroppar: på en del ställen är det hårt ("kan det vara ett skelett?"), han ritar och bygger. Genom att skapa och undersöka gör han världen till sin, på sitt sätt.

Lek och arbete är på inget sätt skilda från varandra.