Drömmen om Sanna

Jag är Sanna. I drömmen. Allt som verkar hända är bara skuggor och ljus, som bryts i olika mönster, tycks skapa ting som ser ut att vara skilda från varandra. Drömmen är skrämmande verklig, ibland sagolik och fantastisk… men på senare tid allt mer tärande. Jag vill vakna nu.

Vem är Sanna? Hur kan en drömfigur vara så verklig?

Sanna föds. En mamma och en pappa. Båda med olika förväntningar på sin förstfödda. Så annorlunda allt ska bli. Inte tänker de gå i sina föräldrars fotspår, nej minsann.

Leenden och stora händer. Kalla mammafingrar och fumliga pappahänder. Skriket som kommer ur hungern, tomheten i magen. Blött, varmt, kallt, mera skrik. Varifrån kommer skriket? Och så försvinner allt. Mörkt, annan värld. Stilla rymd. Tillbaka till platsen där jag kom ifrån, det invanda trygga. Jag minns. Jag dog en gång, sen föddes jag. Jag ville det, men när jag äntligen kom ut ur min mammas mage ångrade jag mig. Varför skulle jag vilja vara i den här världen? Det är så mörkt och kallt. Luften, tyngden. Det tar tid att vänja sig. Och när jag vant mig och lärt mig om tingen – då kommer jag att ha glömt. Glömt allt, glömt vem jag är, var jag kommer ifrån. Jag kommer att tro att allt jag ser är verkligt. Jag kommer att tro att jag är den här kroppen. Jag kommer att hata mig själv, men inte förstå det, istället kommer jag att avsky andra, skylla mitt utanförskap, min ensamhet på mina medmänniskor.

Splittring är vad jag kommer att se och jag kommer söka njutning, som i den här världen bara varar korta stunder. Jag kommer att önska mig härifrån, leta efter utgången. Men inse att självmord inte är lösningen. Jag växer upp med en känsla av att något viktigt är precis utom räckhåll, men döljer detta för mig själv. Smärtan går att gömma för ett litet barn, hon kan forma sig som hon vill, så som omgivningen vill ha henne. Och vid skolstarten har hon helt och hållet förlorat kontakten med minnet. Glömskan är ett faktum.

Drömmaren sover sin Törnrosasömn. Det enda som kan väcka henne är den sanna kärlekens kyss. Men hon måste själv vilja ha den. Hon måste vilja släppa drömmen…

Om Sanna är en dröm - vem är det som drömmer?

Du som drömmer: öppna ögonen! Nu är tid att vakna.