Att vila, vara tacksam och finna kärlekens kraft

Januariregn.                                                                                                                                                       

Blöta vantar, fågelkvitter. Luften är av tidig vår. Tanken går till milda sportlovsdagar, droppande tak och fika med gräddiga semlor.

De brunögda sover djupt i dubbelvagnen. Jag får en stund av tystnad, åtminstone i det yttre.

Inuti rusar ändå tankarna. Först när det blir tyst omkring mig får jag syn på dem. Vilket tjatter!

Jag söker lugnet och finner det. I tystnaden mellan varje litet ord. Där. Precis där. Närmare än nästa andetag. När jag vilar där skingras tankarna. Jag lägger fokus på kroppen, känner in den inifrån.  Alla problem flyger bort och jag bara är. Ett med mina klafsande kängor mot snöslasket, ett med de nakna träden, barnens snusande.

Ju mer jag vilar i tystnaden, ju mer jag fokuserar på den istället för tankarna, ju mer får jag kraft och energi tillsammans med min familj. Jag blir mer kärleksfull. Det är som att det där lugnet innehåller hur mycket kraft, visdom och kärlek som helst. Det är bara att ösa…

När jag förlorar mig i tankarna, bruset, liknar jag en urvriden skurtrasa mot kvällen. Ingen trevlig syn. Ingen trevlig mamma och partner.

Vissa dagar tycks livet hårdare. Ekonomin är värre än någonsin och jag får inte sova på nätterna. Jag frågar mig varför det måste vara så och känner genast på mig att det är för att jag ska minnas att vända mig till lugnet, att alltid välja det. Vad vi än upplever i våra liv går det att hitta friden. Det är när jag fastnat i tankarnas berättelse om ekonomin och bristen på sömn jag lider. Ekonomin och sömnbristen är egentligen inget problem, de är som de är.

Om jag bara låter allt vara som det är, även tankarna, säger ”ja” till dem och ”tack” – då händer något. Det känns som sockerdricka i kroppen, jag blir lugn och finner ro.

Motståndet att säga ”tack” kan vara stort och starkt, men det går att göra det ändå, även om jag inte upplever tacksamhet. På något sätt fungerar det. Allt kan transformeras.

Om vi gör motstånd mot något vi upplever tenderar det bara att växa sig ännu starkare, så varför inte bara göra tvärtom. Acceptera och tacka. Ta emot och släpp taget. Följ med strömmen istället för att försöka simma åt andra hållet. Livet blir lättare och du vinner massor med kraft.

Kärleken väntar…