Jag bor ihop med en zenmästare. Han är snart 6 år. När något känns fel för honom reagerar han kraftigt med ILSKA. Han tvingar mig till närvaro och att möta mig själv och alla rädslor. När jag vill att han ska göra något som JAG vill och börjar tala om tid (klockan går, din syster ska komma i tid till skolan, bussen går snart!) och låta arg/bestämd/hård/stressad på rösten får han ett utbrott och ofta börjar han då kasta saker omkring sig, sprida ut sina ytterkläder... i lägenheten så vi inte hittar dem etc.
Hans ilska kan jag oftast möta och omfamna - i andra sammanhang. Och då är allt över på ca 10-15 sek, sen kramas vi. Under tidspress (på vardagsmornar) har något helt annat hänt. Hans ilska har blivit min ilska. Jag har höjt rösten, börjat använda kontroll: "sluta bråka!!" Ingen av oss har mått bra av detta.
Men. Jag vet ju: tidspress-stress-ilskan är ett program, som jag - när jag vill- kan logga ut ifrån. Jag kan välja ett annat program. Min syn är att jag har ansvar för mitt liv och för allt jag upplever. Jag förlåter mig själv för att jag valt programmet "tidspress-stress-ilska".
Jag vänder mig inåt, till hjärtat:
"JAG ÄLSKAR DIG (jag vänder mig till den gudomliga delen av mig själv, med självkärlek),
JAG ÄR HEMSKT LEDSEN FÖR DETTA (jag är ledsen för att jag utsatt mig själv för det här icke kärleksfulla programmet),
FÖRLÅT MIG (jag förlåter mig själv för att jag dragit till mig och använd "tidspress-stress-ilske-programmet"),
TACK!"
Jag upprepar "jag älskar dig" och "förlåt mig" tills allt känns lugnt.
Den här ramsan tar mig snabbt och enkelt till frid och harmoni.
När jag använt den flitigt känner jag mycket mer glädje och tillfredsställelse i livet, oavsett vad jag gör!
Det här är ho'oponopono (betyder "Dra en ramsa!"), en hawaiiansk gammal metod som syftar till att befria dig från rädsla, brist och negativitet - och samtidigt gör du din del i att befria världen från samma sak. Allt som finns i sinnet kan vi logga ut ifrån - om vi vill det.
Hans ilska kan jag oftast möta och omfamna - i andra sammanhang. Och då är allt över på ca 10-15 sek, sen kramas vi. Under tidspress (på vardagsmornar) har något helt annat hänt. Hans ilska har blivit min ilska. Jag har höjt rösten, börjat använda kontroll: "sluta bråka!!" Ingen av oss har mått bra av detta.
Men. Jag vet ju: tidspress-stress-ilskan är ett program, som jag - när jag vill- kan logga ut ifrån. Jag kan välja ett annat program. Min syn är att jag har ansvar för mitt liv och för allt jag upplever. Jag förlåter mig själv för att jag valt programmet "tidspress-stress-ilska".
Jag vänder mig inåt, till hjärtat:
"JAG ÄLSKAR DIG (jag vänder mig till den gudomliga delen av mig själv, med självkärlek),
JAG ÄR HEMSKT LEDSEN FÖR DETTA (jag är ledsen för att jag utsatt mig själv för det här icke kärleksfulla programmet),
FÖRLÅT MIG (jag förlåter mig själv för att jag dragit till mig och använd "tidspress-stress-ilske-programmet"),
TACK!"
Jag upprepar "jag älskar dig" och "förlåt mig" tills allt känns lugnt.
Den här ramsan tar mig snabbt och enkelt till frid och harmoni.
När jag använt den flitigt känner jag mycket mer glädje och tillfredsställelse i livet, oavsett vad jag gör!
Det här är ho'oponopono (betyder "Dra en ramsa!"), en hawaiiansk gammal metod som syftar till att befria dig från rädsla, brist och negativitet - och samtidigt gör du din del i att befria världen från samma sak. Allt som finns i sinnet kan vi logga ut ifrån - om vi vill det.
