Kärlek är inte att få.
Om kärlek är något som måste tillföras utifrån måste det
betyda att du är bristfällig.
Det har du aldrig varit.
Om kärlek är något du måste förtjäna, eller att kärlek ges
till dig om du säger de rätta sakerna eller har rätt utseende så är det inte
kärlek vi pratar om, utan rädsla. Rädslan att inte vara värd, att göra fel
eller vara oattraktiv. Allt handlar om tro på brist, att du skulle sakna något.
Det har du aldrig gjort.
Om du tror att du behöver någon eller något för att kunna
leva så tror du på att separation är verklig. Så du klamrar dig fast vid vad du
tror är källan till liv, kärlek. Du hänger kvar för du är livrädd över vad som
kan hända om du släpper taget. Kanske skulle du stå där helt ensam och avskild
från andra?
Det har du aldrig varit.
Det enda som händer när vi släpper våra bindningar till
andra är att vi upptäcker hur fria vi alltid varit, och hur vi har obegränsat
av liv och kärlek inom oss.
Separation är illusion. Du ÄR kärlek.
Det du tror att du saknar har du ännu inte upptäckt inom
dig själv.
Du sitter på en skattkista full av guld och du kan välja –
att öppna kistan eller fortsätta söka i omgivningen.
